Klarade natten efter massagen och frossan förvånansvärt bra, blir mer och mer förvånad hur kroppen svara upp på utmaningen! Få se hur det blir senare i veckan när det dra ihop sig till lite mer backar och tyngre cykling.

Idag är det som sagt 19,5 mil från Hoya till Dülmen, vi ska under vägen passera Osnabrück, en stad så stor att vi har valt att lägga en omväg i kransdelarna på staden för att lättare komma fram och för att minimera tiden på sadeln även om det blir några km längre så räknade vi med att det kommer att ta mycket kortare tid än att vi alla ska ta oss igenom alla trafikljusen i mitten på stan. Så här efteråt så kan det nog har varit hugget som stucket, vi fick i alla fall se delar av utkanterna på Osnabrück.

Rast 1 för dagen efter ca 2 timmar, med ett sådant service team så kan det ju inte gå fel, det är ju i alla fall ingen som kan lämna ett service uppehåll utan att ha fått i sig det som behövdes, eller vad säger ni om denna morgonfikan?

Rast 2 var inte på något sätt annorlunda och service teamet har satt en nivå på detta som kommer att vara svår att leva upp till under hela resan ner till Paris.

Vi fortsätter att åka på både vägar och cykelbanor, vi börja hitta hur vi ska göra. Tidig  morgon med lite trafik, vi ligger alla 36 i en klunga 2 täter. När sedan trafiken tätnar på framåt dagen så delar vi upp oss i två grupper för att ge utrymme mellan grupperna för att omkörande inte ska tränga oss av vägen. När sedan vi tycker att trafiken blir lite för intensiv så går vi in på cykelbanorna och åker på ett led, det fungera förvånansvärt bra vi tuffa på i en hastighet lite över 30, det är fortfarande bara enstaka backar och dom är inte så farliga att ha och göra med.

En liten film från just efter frukost stoppet, vi lämnar parkeringen där vi har haft stoppet och ger oss ut på den tyska landsbygden igen:(Vilka åker arealer Skåne, gå och dra något gammalt över dig!!)

[flagallery gid=19]

Det börja redan bli rutin med att göra sig klar på morgonen också, göra sig färdig på toa, plocka ihop all packning i väskorna och se till att lådan ha rätt innehåll inför dagen, vad ska den egentligen innehålla idag? Vaselin, gel, skor, Resorb, regnjacka – nej den får åka med i ryggfickan till att börja med det ser lite tjockt ut på himlen idag!

Efter att ha satt i sig frukost, fyllt vattenflaskorna och sedan hört med receptionen angående pave avsnittet som vi upptäckte under gårdagen blir vi inte klokare, man säger att det är upp till 3 km pave som vi ska åka, vi (Navigations teamet) ligger lite lågt med informationen eftersom vi vet att det inte finns mycket till vägval för oss och det vägvalet som finns har vi inte koll på på så det kan vara ännu värre än att åka pave.

Klicka på bilden för att se en kort film sekvens innan uppställning Dag 2

Idag har vi 17,5 mil framför oss och en flod passage, vi ska passera Elbe och då passera vi också den gamla gränsen mellan Öst- och Väst-Tyskland, vad finns kvar? Ser vi något av det förgångna?

Visst såg vi var gränsen hade varit och det fanns också en minnestavla över området, om jag förstod rätt med skoltyskan, 1981, så hade ett tyskt ing. regemente gjort en insatts och ställt iordning området samt gjort en gång/cykelväg för rekreation.

Som ni ser så började dagen i ett grått dis med det var aldrig något behov av att sätta på sig regnjackan, dagen flöt på bra rutinerna satt där vi åkte i storgrupp, vi åkte i två grupper, 1-18 och 19-36, vi åkte i grupper med Udda och Jämna nummer allt för att man skulle skifta runt så mycket som möjligt och för att det hela tiden skulle vara något nytt som hände vi ville absolut inte komma in i slentrian och oskärpa för då blir det snabbt farligt när man tappa koncentrationen. Kan inte säga att det var det som hände efter lunchen när vi hade vårt första fall.

Vi kom åkande på två led på en cykelbana där det egentligen bara skulle vara ett, men vi hade inte hunnit att ställa om från två till ett led, och det var lite fuktigt/blött på asfalten efter ett tidigare regn, kurvan kom och fram till i klungan började man bromsa, som alltid så blir det allt mer effekt av en sådan händelse ju längre bak i kön man kommer och ropen på att bromsa hinner inte nå fram, Stefan J dra till i bakbromsen lite, lite för mycket samtidigt som han försöker att ta svängen, den som har gjort det innan vet att man är helt utlämnad och har ingen eller i alla fall minimal möjlighet att rädda upp situationen när man kommer på ”snekas”, jag ser i ögonvrån snett fram (ligger sist i klungan som ankare just då) cykeln glida fint ner och hinner se att detta kommer att gå ok även om det kommer att bli lite blodvite för det är en ”snäll” ”glider” som han gör.

Efter att ha fått koll på Stefan att han är ok så lyfter man blicken och vad få man se då, jo Per-Erik P 20 meter ut i en potatis åker, hur hamnade han där och hur kunde han hålla balansen hela vägen dit ut? Det fanns bara Per-Eriks egna ord på hur det gick till för alla som var bak i kön hade fokuserat på att klara sig utan att köra på Stefan som så fint hade spärrat av hela cykelbanan, Stefan ok med lite skrapsår, en krigare ska ju vara ärrad. Stefan sitter upp på cykeln igen innan Per-Erik har tagit sig tillbaka till asfalten

Dagen avslutas med att vi alla åker tillsammans in i Hoya där vi ska sova för natten, efter att ha suttit och gått igenom de olika dagarnas rutter ett flertal gånger tillsammans med de gamla orienterings kunskaperna så var det roligt att ”känna igen” infarten till hotellet när vi kom dit, om ni undra varför, ju det var så att i min iver att minimera sträckan så hade jag tagit en bakväg in till hotellet istället för att köra runt kvarteret och det var just den biten som ploppade fram i hjärnan när vi kom fram.

Rutinen var ju som vanligt vid framkomsten, byta sko, få i sig recover drycken, kort avstämning med hela teamet (laget runt), in med cykeln i förrådet upp på rummet och duscha, börja bli bättre och bättre på detta. Middag serveras i resturangen 100 meter bort på gatan om 45 minuter, (här fanns mat för alla smaker, riktigt gott).

Innan vi gick till maten så körde Ingela M och Biba C kört igång med massage och vibrationsplatta, han med vibrationsplattan innan maten, hur detta fungera kan jag inte så där direkt förstå men det fungera jättebra alla spänningar försvinner, kör 2*30 sekunder på benen och axlar/överkropp. just innan vi ska gå ock lägga oss så sitter vi och snacka medan Ingela ta och massera de sista som är intresserade, tveka om jag ska ta massage eller inte, vaderna skulle kanske kunna behöva det om inte så i förrebyggande syfte tänkte jag, men av någon anledning så blev det inte vaderna utan axlar och rygg som fick sig en genomkörare, just när Ingela var klar så var jag helt färdig och mådde jättedåligt, ville spy och frossan tilltog i en sådan grad att jag bara kunde gå och lägga mig i fosterställning och skakade mig till slut till sömn, var dock ingen bra natt utan vaknade ett flertal gånger under natten och mådde fortfarande likadant huttrade och skakade, fick till slut i mig ca 2 liter vatten under natten. Innan jag somnade sista gången innan morgonen så hade jag nästan kastat in handduken för nästkommande dag, jag visste att vi hade den längsta sträckan för resan framför oss på hela 19,5 mil och förutom illamåendet så hade knäet börjat att ge sig till känna igen, hur skulle detta sluta.

Bilder från hela resan ner till Paris

[flagallery gid=19]

Jag är full av förväntan, nu börja det på riktigt, hur är rutten? Kommer det flera pave avsnitt? Kommer det att fungera med service teamet och deras koordinater där vi ska träffas? Kommer dom att hinna att plocka upp/ner och köra mellan utfodrings tillfällena det är trotts allt bara ca 2 timmar mellan våra mat stopp och det är 5 mil och när det ska upp lunch så ska maten ibland också värmas till. Alla dessa frågor får sin upplösning under veckan ner till Paris, häng med de resterande dagarna och se hur det går!

Väskan lastad=check, frukost avklarad=check, toabesöket=check, vätska i flaskor på cykeln=check, innan lådan #33 packas in i bilen så övervägs det om det behövs armvärmare och väst eller om man klara sig med bara tröjan, det blev ärmar och väst (det går ju snabbt att klä av sig och plocka ner i bakfickorna).

Uppställningen och inräkning utanför hotellet, nummer #1, #2, ….. #31, #32, #33 det är jag som är #33, få direkt lite minne från lumpen och inräkningen som gjordes för att se att man var all personal med tillbaka efter utfört uppdrag, jag är #33 och jag är stolt #33 för jag är en del i bästa TR teamet, en del i TRV 2013!!

Avfärd, och som alltid så starta och avsluta vi dagen med att cykla tillsammans alla 36 cyklister, återkommer till detta också senare i veckans reportage, Micke J hinner inte till första rödljuset innan kedjan hoppa av, vi lämnar honom och några supporters och ”sniglar” fram tills dom kommer ikapp. Vi lämnar Rostock bakom oss vägarna är otroligt lite trafikerade vi fråga oss om det ska vara så eller om det är så för att det är lördag morgon och klockan ännu inte har blivit 9.00

Vi cyklar i ett åkerlandskap som får Skåne att se smått ut men det som slår mig är att det saknas de stora pampiga gårdarna som man ser i Skåne, hinner tänka tanken innan det slår mig att jag är i de forna delarna av Tyskland som en gång i tiden var DDR, det fanns ju inte den självständigheten här att någon skulle kunna bygga upp ett jordbruks fastighet som i Sverige utan allt gick i gemenskapens tecken, Kolchos och Sovchos var namnet på de kollektivjordbruk som drevs i forna DDR.

En bit ut på dagens rutt ser vi hur mycket man satsar på cyklingen här i Tyskland, cykelbanorna har finare beläggning än vägarna och det går att åka två i bredd utan problem, lite osäkra på hur det är med trafiken och hur det reagera när vi kommer dragande i ett långt flöde, (vi är faktiskt lika långa som 2st 24 meters långtradare när vi far fram på vägarna) så väljer vi att delar upp oss i två grupper och nyttja cykelbanorna, allt för att få igång ”maskinen” så fort som möjligt för vi förstå att det kommer att behövas och att det inte alltid kommer att finnas cykelbanor för oss.

Till min stora lättnad så fungera rutten och de mat och stopp ställen som är planerade, Service teamet som kommer att under veckan slå oss med förundran så många gånger börja med fanan högt och bjuder på en varm lunch tillagad ute i det fria på en parkering utanför ett industriområde.

Vi tappade bort följebilen i Schwerin, närmare bestämt utanför Slottet, i rutt planerna så tänkte jag först på att lägga ut rutten så att den fungerade för cyklisterna, hade inte riktigt tanken på att den var tvungen att fungera även för följerbilarna, har också fokuserat på en kort sträcka men med facit i hand så gör inte en eller annan km någon större skillnad om man kan underlätta för att alla ska komma med. Det blir en lite längre paus än vad som var planerat innan motorcyklarna hitta den förlorade bilen och kn återbörda den till teamet. (Förlåt Torkel, ska tänka lite längre nästa resa!!)

Under stoppet så pika temperaturen i GPSen till 40 grader, inte undra på att man söker sig till skuggan och att man ser till att hålla flaskorna fyllda med både vatten och vätske ersättning (Resorb).

Vi vår första riktiga genomgång på kvällen så är alla nöjda med dagen, självklart tar vi upp den förlorade följebilen och kommer fram till att det inte riktigt går att förutsee hur hela resan kommer att se ut på det här med att få med både cyklister och bil och att det inte finns möjlighet att lägga om rutterna utan att vi helt enkelt få lösa det när problemen uppstår och att vi är lyhörda för problembilden.

Eftersom vi bor på ett bryggeri, Vielank och den egenproducerade ölen kostar 1 EUR / 0.5 liter så är det lätt att återställa vätskenivån Skämt å sidor så har jag från långt innan vi startade haft en strategi på att så fort vi är klara med dagens cykling trycka i mig en recover dryck som redan ligger portionsförpackad i lådan i följebilen och bara behöver några deciliter vatten och sedan skakas ihop, slurp ner i magen, till detta så åker kompressions strumporna på direkt efter duschen. (Detta kommer att vara en återkommande rutin under hela resan ner till Paris och det visa sig fungera fantastiskt bra för mig).

Efter maten så leta vi efter ett ställe som enligt utsagor ska visa Damfotbollen, vi är några som vandra iväg och till vår förskräckelse så är vägen som vi ska börja morgondagen på av pave (Rött sträck nedan) många frågor kommer upp i huvudet på mig efter att under dagen ha varit på ett kort (250meter) pave avsnitt med samma standard som det i Rostock dag 0, hur långt är detta, kan vi ta andra vägar om det är långt ,…. efter att ha frågat i receptionen så blev vi inte klokare och vi valde att gå och lägga oss i ovisshet, receptionen skulle kolla pave längd och hur färjan som vi skulle använda Dag 2 gick.

Bilder från hela resan ner till Paris

[flagallery gid=19]

Avfärd från Karlskrona tidigt Fredag morgon, passerade Z-Bagaren och hämtade bröd som Jajje så tacksamt hade sponsrat resan med, (Mackorna försvann som smör i solsken under resan ner)

väl framme i Lund innan tåget med mina team kamrater hade kommit in på stationen och han plocka över packningen till lastbilen och sedan iväg och parkera bilen. Tog cykeln tillbaka till BUS, Barn- och ungdomsmedicinska kliniken,  och träffade då de andra som hade tagit sig från stationen. Mitt i våra förväntansfulla team kommer det helt plötsligt en sjuktransport inkörande och ur bilen kommer det en sjukhussäng modell mindre med ett barn i, redan då förstå jag att det kommer att bli en jobbig förmiddag innan vi ger oss iväg.

Billy ger oss lite bakgrund och berätta kort om familjens minnen från BUS, Anders F. fyller på och ta upp sin familjs första möte med Billys familj som sker nere på BUS i Lund, när han kom till chokladkakan på sängen (historia som tål att berättas men ska göras av Anders F.) brast det för mig och jag var tvungen att sluta filma. Hans K. fyller på med ännu mer information om hur deras familj kom i kontakt med BUS och vilken hjälp alla familjerna har fått av avdelningen.

Alla dessa familjer är tyvärr i den fjärdedel av de familjer som behöver gå genom livet med att ha förlorat en familjemedlem till Barncancern utav de drabbade, jag visste ju detta sedan innan och jag borde kanske ha varit mer förberedd än vad jag var på hur jag skulle reagera. Phuuuu vad det var jobbig, Fredrik V och jag stöttade varandra och lyckades till slut samla oss och lämnade avdelningen, med Ture som hade fått legobitarna att bygga med bakom oss (Hörde senare under resan att byggandet var klart och att det blev jättebra).

Vi ger oss iväg, vi passera MC Donald i Svedala som vill visa sitt stöd genom att bjuda på mat, vi alla åt nog lite så där bara för att vi skulle, gott var det ju i alla fall men det var bara ca en timmer sedan vi hade satt i oss en ordentlig fika uppe i Lund.

Iväg igen efter en knapp timme och utan några missöden så var vi helt plötsligt i Trelleborg och på väg ombord på färjan till Rostock.

På väg ombord, vi cyklade bland alla bilarna, så rulla en Tysk familj ner rutan och fråga vad det är vi ska göra och när vi har förklarat så öppnar hon helt plötsligt plånboken och räcker över flera hundra kronor med orden ”Please take our donation and use in best way for the children”.

Över i Rostock så finns det egentligen bara en väg för oss cyklister att välja från färjan in till Centrum, om man inte vill åka tunnel, och efter ca 2 km kommer vi in i ett pave avsnitt som få gatorna i Karlskrona att vara släta som salsgolv. Väl framme vid hotelet så ville alla så snabbt som möjligt komma i säng och förbereda sig inför nästa dag.

Foto från hela resan ner till Paris:

[flagallery gid=19]

Gårdagen gick genom ett tyskt jordbrukslandskap med otroliga arealer odlad jord, man får en helt annan bild av tyskland när man glider fram i 25-30 km/h än när man passera på Autobahn i 130 km/h det finns riktigt vakra delar att titta på och så otroligt många små orter/sammhällen men affär, hotel och skola!

Idag började vi med frukost i Tyskland, middag i Holland och kvällsmat i Belgien, 18,7 mil utan större problem så nu har vi gjort 77-78 mil av de 120.

Imorgon vänta Huy och den berycktade ”Muren” en liten backe på 1300 meter och 300 höjdmeter med en största lutning på 23% blir tufft men den stora utmaningen är nog efter 13-14 mil och en backe på samma höjmeter men ca 2500 meters längd.

[flagallery gid=19]

Allt har fungerat jättebra, service teamet ser till att vi aldrig behöver vara hungriga, med stopp var 5 mil och ett stort utbud av varierad kost så finns det något för alla i teamet att stoppa i sig.

Idag är första dagen vi har haft internetkoppling på Hotelet och det blev kort med tid mellan middag, massage och säng så det blir inget större selectering av bilder utan ni får allt från några bilder på dagarnas avslutning genomgån där vi går runt helateamet (50 personer) för att få en bild av vad vi hargjort under dagen som har upplevts som bra eller dåligt. Det är många personer och det är många beslut som fattas med väldigt korta betänkertider ”on the fly” på en dag alla är kanske allt för genomtänkta.

Vi har under dessa första dagar åkt genom forna Öst-Tyskland, passerat den gamla gränsen och sett ett landskap som i stort liknar Skåne dock med en stor skillnad, det har inte funnit några större gårda som har byggts upp av jordbrukets inkomster under årtionden, här fanns det istället en stor startlig drift, och det ser man när man passsera i landskapet!!!

Vi har åkt på pavee (gatsten) vägar som få gatorna hemma i Karlskrona att se ut som släta salsgolv det gick på sin höjd att rulla fram, tur var då att avsnitten inte var längre än några hundra meter upp mot kanske en kilometer.

[flagallery gid=19]

Sista träningen innan avresan gjordes i Ride of Hope kläder och med Scotty, det var som förväntat, det gick bra. Är man tillräckligt tränad för alla dagarna ner till Paris? Det återstår att se, jobbigt kommer det i alla fall att bli och sedan får man hoppas att knä och axlar håller hela vägen, har dock laddat med tabletter för att hålla smärtan borta om den skulle komma, fram ska vi alla.

Ska försöka att göra en kort uppdatering varje kväll efter dagens runda, hoppas att det finns uppkoppling och tid för detta och att vi inte kommer in allt för sent

Följ gärna våran framfart från Team Rynkeby Växjö hemsida, http://teamrynkebyvaxjo.se/där finns det både en live tracking och en blogg som kommer att vara updaterade, Live tracking förhoppningsvis hela tiden, bloggen under kvällstid.

Sedan vänta en 8 dagars och ca 130 mil cykelresa ner till Paris med målgång den 20:e juli, dagen innan Tour de france går i mål i Paris, det får man nog inte missa!!

Var mer än gärna med och bidra till denna

Mer info kommer under färden fram till avresan eller ska man säga avcyklingen.