….. problemet ser inte ut att ta slut! Idag fastnade knäet mitt under gång och jag höll på att dra rakt ner i gatan, om man inte visste bättre så såg det nog ut som om man hade dragit i sig både det ena och det andra över lunchen. Har dock fått kontakt med ortopedkliniken efter snart 5 månaders konstant ringande och ett lovande om att få tid, fick för någon vecka innan jul ett brev hem där det stod att jag hade fått telefon-tid hos ortopedmottagningen, först gick det runt i huvudet men efter att jag hade lugnat ner mig så tänkte jag ”det är ju i morgon så du få förklara för läkaren hur läget är” och efter att ha lyssnat på samma ramsa som på uppvaket efter operationen.
– ”Ingen löpning på 6 månader”
– Den tiden har ju redan gått och du sa från början att det borde gå att springa redan i Augusti!
– ”Hmmmm, läkningen har nog inte gått så fort som det var tänkt.”
– ”Simning är en bra form av motion eftersom den inte belasta knäet så hårt”
– Jag gick ju i rehab-basäng redan 14-dagar efter upperationen
– ”Styrketräning med bl.a. gummiband för att stärka muskleraturen runt knäet är också att föredra”
– Jag var i kontakt med sjukgymnast redan en vecka efteroperation för att få allt på plats från början så att det skulle bli rätt stegring på belastning och liknande, har kört från 14-dagar efter operationen med gummiband och sedan efter ca 2-månader i styrke-lokalen med stegrande vikter över tiden.
– ”Jahaaa”
– Knäet är fortfarande sladdrigt och haka upp sig samt är riktigt smärtbelastat när trycket blir för stort i vissa rörelse, t.ex. nerför trappor.
– ”Jag se till att du få en tid för besök hos oss på motagningen.
Hela denna konvesation tog ca 1.5-2 minuter och det har tagit ortopeden 5.5 månader att få till, är detta samhällsekonomiskt försvarbart?