… veckor har flytit sedan Brita lämnade oss och jag har inte riktigt orka ta tag i livet, vikten har gått åt fel håll (ska se om jag orka ställa mig på vågen på söndag) och det var idag var det dax för begravning.
Att sätta sig i Ulrika Pia och den fridfullthet som rådde där var förlösande för tanken och själ, några tåra rann allt på skinden men tankarna var i en annan tid, en svunnen tid, glada minnen med Brita, glada minnen med både Brita och Gösta, minnen från långt tillbaka, från stan, från Hasslö, från Mariedal. Tråkiga händelser som brytnar arma, krossade fingrar till mer skämtsamma situationer som när vattenslangen sprang läck och sprutade ner nästan alla runtomkring ute på Hasslö gav liv och form till nästan 40 års minnen. Saknaden är stor och jag kan inte sätta i ord hur detta kommer att påverka mig och de mina framöver men en sak är säkert, förändringen kommer att bli stor.
