…liven slut för Ceasar, efter att under några veckor ha blivit stegvis slöare (det är ju lätt att se det så här med facit i hand) så var det i Söndags morse så att vår ”lille kille” hade otroligt svårt att andas och vi tog så klart kontakt med vetrinären för att få en diagnos, efter att ha hjälpt till med blodprov och röntgen så såg vi själva att det inte stod rätt till med lungorna och att det fanns vätska i lungsäcken som tryckte ihop lungorna. Det blev en hel del smärtstillande och pennicilin som skulle göra sitt tills ordinarie Vetrinär kom in på Måndagsmorgonen.
Att under natten ha haft koll på vad som händer så var det med spänning som man väntade på att Vetrinären skulle ringa på morgonen. Telefonen ringer 07.50 och efter 5minuter i telefon så är vi ute på Vetrinärstationen 08.10, utsikterna visste vi att de inte var bra så vi lämnade in Cesar för att få syrgas och bli tappad på vätska från lungsäcken.
När vi sedan på eftermiddagen får samtal efter att man har gjort de första testerna på den vätska, nu var det inte tal om en ren fin vattenliknande vätska utan snarare en sörja med var och blod, så såg inte utsikterna så goda ut. Efter att ha sökt information om Pyothorax på katter både på nätet och konsulterat djursjukhuset så var det ändå mycket jobbigt att till slut fatta beslutet att det inte var Cesar värdigt att genomgå en intensiv vårds behandling på 10-14 dagar med utsikter på kanske 25-30% att allt skulle gå bra.
Cesar tyckte inte om att bli lämnad när vi t.ex. åkte på semester och han fick bo på pensionat så kom han alltid hem med stress relaterade sjukdomar och då lämna iväg honom 10 mil och 10-14 dagar på en behandling som i stort sätt skulle hålla honom liggande i slangar under så lång tid var inte det sätt vi ville att han skulle sluta sina dagar, nu fick vi vara med hos honom när han slutade andas, den korta stund det tog efter att han fått sin sista spruta tills han slutade andars var mindre än en minut och det visa bara på hur pass påverkad han redan var av sjukdomen och han skulle inte ha klarat en så lång behandling som det skulle ha behövts för att bli bra. Han fick vara hos dom han tycke allra bäst om att vara hos, familjen.
Självklart så säger vi som alla andra, det finns ingen annan katt som Cesar och visst var han speciell och tillgiven mot oss så det kommer nog att ta en stund innan det kommer i en ny katt hos oss, vi behöver saknar vår ”lilla kille” en bra stund först.
För er som vill se lite bilder på vårat Lejon (det var så granens lilla flicka kallade honom när hon kom inspringande till sin pappa och skräk ”Pappa, pappa det sitter ett lejon på gräsmattan) man kan nog förstå detta om man är liten och bara har sett en vanlig katt, titta in på Cesar sidan